Vi har haft vår gamla bil på rekond. Två tusen spänn. För en helt ny bil! Trodde inte mina ögon när jag fick se den. Den luktade NYTT inuti, sätena var fräscha och allt blänkte. Och lacken sen...till och med Eriks konstverk (han ritade en hel skärm full med en vass sten för några veckor sedan) var nästan borta, trots att vi fått veta att det enda som gick att göra åt det var omlackering. Kan rekommenderas faktiskt! Det var värt varenda krona även om det gick åt ett par tusenlappar.

Detta hände precis före middagen:

Pojke slår flicka

Flicka blir ledsen

Pappa blir arg

Pappa bannar pojke

Pojke blir vansinnig

Pojke slänger sig på golvet och skriker

Pojke slår näsan i golvet

Pojke blöder ymnigt

Det bara forsade blod - vi såg inte ens om det kom från näsan eller munnen för det var blod överallt - ansikte, hår, kläder, golv...allting. Och det rann och rann ur den lilla näsan. Tog nästan 20 minuter att få stopp på det. Inte lätt att hålla liten ledsen man stilla på en plastpall i 20 minuter. Sen tvättade vi av honom hjäpligt och visade valrossen hans spegelbild. Och han ville genast bli fotograferad.

Sen sa han "Varför var blodet som sås....såsblod...??

Stackarn hade aldrig sett så mycket rinnande blod på en gång förut.

Nästa helg är det dags. Vi hade avstämningsmöte med guiderna ikväll. Minst fyra vandringar blir det (beroende på publiktillströmning, vi kör väl tills alla gått en runda) Det blev så himla bra i maj när vi hade stadsvandring för 180 personer i olika grupper och nu är det allmänhetens tur. Så alla ombedes härmed bege sig till Rådhuset i Ulricehamn nästa lördag eller söndag eftermiddag. Vi ses!

Flickorna följer med som statister även denna gång. De spelar 1400-talsbarn. På vandringen får man också träffa pestsmittade, tiggare, pilgrimer, knallar, fina damer, kända författare och en drottning. Bland annat. Bara så ni vet.

...VI DÖR I VÄRMEN!

Fem minuter efter att Klara äntligen somnat vaknade Erik och gallskrek. Han var alldeles svettig och hade världens kväljningar. Magsjuka tänkte jag men när han lugnat sig kom världens jätterap. Jörgen bäddade rent den svettblöta sängen och släpade upp stora fläkten som stått i förrådet hela regniga sommaren. Nu gör den nytta. Erik somnade om så fort jag lagt ner honom igen.

Det blev en lång dag idag. I värmen. Men jag har fått en del gjort. Fast det går låååångsamt framåt. Nu har jag världens huvudvärk.

Jörgens morgon: Hade lämnat in bilen på rekond och skulle ta bussen. Gick ut till hållplatsen i god tid. Kom tillbaka 20 minuter senare - fly förbannad. De hade lagt om rutten. Men "glömt" att berätta detta på hemsidan där tidtabellerna stod. Jörgen ringde och skällde ut dem efter noter och hotade att ta taxi och fakturera Västtrafik. Men de ersätter bara belopp upp till 300. Det gick dock en buss nere från stationen lite senare, visade det sig så jag skjutsade ner honom på väg till dagis.

Min morgon: Körde man till buss och barn till dagis. Hoppade in på ICA och köpte färskt grovt bröd och nya Sköna Hem. Åkte hem till balkongen och njöt.

Men nu börjar allvaret. Måste jobba MASSOR idag. Typ nu...

Kvällens middag tillagades på balkongen (ja, utom själva gratineringen då förstås). Det blev Klas Kalaspudding och ungarna gick in för sina uppgifter med liv och lust.

För den som är intresserad följer receptet här:

1 falukorv (ca 500 g)

1 purjolök

3-4 morötter

200 gram mjukost med Grevésmak

2,5 dl grädde/matlagningsgrädde/minimat/gräddmjölk (efter samvete)

Strimla korven, hacka purjon och grovriv morötterna. Lägg ut morötter och purjo i en form. Strö över korvstrimlorna. Vispa ihop mjukost och grädde och häll över. In i ugnen 200 grader, ca 20 minuter. Servera med kokt potatis och sallad.

Även om jag jobbade lite förra veckan var det först idag som det drog igång på allvar - med barn som skulle till dagis och skor som skulle hittas och extrakläder som skulle packas och tider som skulle passas.

Men nu har vi tagit nya tag och skrivit matsedel för två veckor och märkt kläder och fått många vuxenpoäng. Får se hur länge ordningsamheten varar denna gång.

Och nu sitter vi här, maken och jag, som två pensionärer med varsin kopp kvällskaffe.