Våffeldag idag. Jag skulle hjälpa till i kyrkan och hade bland annat fått i uppgift att fixa kyrkkaffet. Kristina och jag hade kommit på den intelligenta idén att vi skulle servera våfflor dagen till ära - till typ 250 pers. Men ICA:s färdiga är perfekta. Vi skar dem i halvor och klickade på grädde och sylt. Lite körigt var det men mycket uppskattat.Sen direkt hem och samma upplägg igen. Tupperwareparty med kaffe och våfflor. Jag handlade mest av alla. Som vanligt. Men oj, så snyggt det ska bli i skafferiet. Kanske...

Tjugo över nio parkerade vi utanför Musikskolan - eller Fiolskolan som Klara säger. Framför oss låg en hel dag med bus och lek och fiolspel. Det var Boråsföreningen som arrangerade en dag som passade Klara perfekt. Ett par lektioner på förmiddagen, sedan lunch på Kinarestaurangen - dit Jörgen och Erik anslöt. En lång god matpaus med glass till efterrätt för alla barn och sedan besök i simhallen, som pappa och lillebror också följde med till. Sedan var den en liten stunds övning igen innan konserten klockan fyra som höll på en halvtimme. Perfekt upplägg! Mer sånt!

Kort dag på jobbet - och nästan inget folk där! Fick en del gjort och hämtade barnen kvart i ett - jag hamnade mitt i våffelkalaset.Ikväll hjälpte jag till att packa upp allt på fyndmarknaden. Vi var ganska många men hade hur mycket som helst att göra. Vore man lite förnuftig som blivande förälder kunde man handla ALLT man behöver till bebben där - och jag menar ALLT - vagn, bilbarnstol, kläder, babyleksaker, spjälskydd, bärsele och jag vet inte vad - för under tusenlappen. Själv var man ju smart när det begav sig och betalade 8000 spänn bara för vagnen. Jaja... Men det är väl som maken alltid säger: Det finns ingen konsumentgrupp i världen som är så köpstark som blivande och nyblivna föräldrar.

Det var det, det. Inga bebisar kvar. Inga bebisar mer. Vi har gjort i ordning barnvagn och syskonvagn inför lördagens fyndmarknad. Nu åker de på loppis. Snyft snyft! Men man KAN inte ha två stora vagnar kvar i garaget bara för att titta på och minnas när bebbarna fortfarande var små pyttenuttiga bebisar. Det kan man väl inte?? (Intalar jag mig själv gång på gång) Vi kommer inte behöva vagnarna mer, varför ska de då stå där? Och skulle vi mot förmodan råka få en bebis igen så får vi väl bevista fyndmarknaden anno 2012 och köpa oss en begagnad vagn. Eller slå på stort med en ny..Men lite tragiskt är det. Vemodigt. Det gick hyggligt att fälla ner ena halvan på syskonvagnen och lägga i mjukliften. Men när sittdelen i kombivagnen byttes ut mot liggdelen och jag bäddade med åkpåsen och hängde på skötväskan och parasollet så högg det i hjärtat. Så fånigt...Fast...TÄNK om mamma behållt min gamla oranga manchestervagn från 1973! Den hade ju varit superduper-retro-modern nu! Man KAN tänka sig att en gammal blårutig BRIO från början av seklet är toppenpoppis när Klara eller Erik får barn nån gång på 30-talet. Jag ska ta mig en funderare på det... Man kan alltid sätta ett skyhögt pris på vagnarna så att ingen köper dem. Då får jag tillbaks dem!!!

Idag kom vi iväg. Äntligen!!! Efter sju utlandsresor och åtta förkylningar, ungefär. Jag hade bestämt mig för att nu SKULLE vi släpa oss iväg och träna. Och det var vi överens om igår kväll. Men maken kom med ursäkter så fort han klev in genom dörren här hemma, "Nä, du vet, jag hann inte käka lunch idag. Har levt på ett wienerbröd och en massa kaffe hela dagen så jag vågar mig nog inte på att träna". Varpå jag kontrade: "Ta en smörgås då" Och fick hjälp av ungarna: "Vi vill åka till Onyx och leka, pappa!"Och rätt som det var, så var vi där. Trögt gick det. Illamående blev jag. Och jag måste erkänna att det gick lättare att träna innan jag bytte jobb - nu har jag liksom inga aggressioner att göra mig av med längre så det kändes inte lika meningsfullt på nåt sätt.Väl hemma fick Klara tag på Linus & Lotta-katalogen som kom idag. Hon hittade förstås en massa fina kläder som hon bara MÅSTE ha. Tyvärr smälte mamma också - så det mesta från önskelistan är beställt nu. Madickenklänning, pikéklänning och pikéskjorta i samma färg, Byggare Bob-shortsset och en massa annat.Jo, och så har vi bokat en resa till tyska Stralsund! Med ungar och allt på fyrstjärnigt hotell. Ska bli kul. Mor och far följer med och vi hyr en minibuss så alla får plats i samma bil. Därmed var en ny punkt uppsatt på att-göra-listan: Skaffa pass till lilleman.

Vi har provgått vår vandring ikväll. Alla guider hade fått (eller gett oss själva rättare sagt) i uppdrag att skriva manus om sitt århundrade. Klockan sex träffades vi vid Stenbocksskolan för att provgå och ta tiden. Det var bra för vi hade gjort väldigt olika upplägg och ibland kom vi in på "varandras" områden. Men de flesta höll sig inom sina sju minuter. Nu ska vi bara ha tag på statister också. Nån som har lust att spela pestsmittad, knalle, pilgrim eller annan lämplig figur, nån timme på eftermiddagen den 13 maj? Anmälningar mottages tacksamt.

Körövning ikväll. Vi övar Långfredagssånger. Det är snart! Otroligt vad fort det går. Sen är det ju i princip första maj. Och sen kommer Kristi Him och pingst och sen är det ju midsommar. Och sen är det jul och sen börjar ungarna skolan och sen ska de kanske konfirmeras och ta studenten och rätt som det är har man väl blivit pensionär.

Det finns en gammal historia som lyder:- Jag kan skriva- Vad skriver du då?- Det vet jag inte, för jag har inte lärt mig läsa än.Det låter som en rart skämt men det stämmer faktiskt på Klara. Hon fattade galoppen idag - bokstäverna har hon kunnat länge men inte riktigt fått till det med att skriva själv, utan att vi bokstaverar. Men idag stämplade hon en fjäril och en blomma på ett papper. Sedan bestämde hon sig för att namnge konstverket. "Flörij åk em bloma" hade hon skrivit en liten stund senare, vilket hon stolt visade oss.Innan dess var ungarna ute - inte undra på att dagisfröknarna kallar dem "utebarn". I snålblåst satt de ute i 1,5 timme. Jag gick ut för att fota dem och höll på att frysa ihjäl. Men de klagade inte.