Vi hade en hel del planerat idag. Inbillade oss att vi skulle till kyrkan, käka söndagmiddag på hotellet och sedan vara med vid det första pålslaget för kallbadhuset. Men det blev bara Länghem för hela slanten! Vi var på kyrkoherdemottagandet då min nya chef, Markus, "installerades" som det så vackert hette förr. Högtidligt men ändå väldigt lättsamt och trevligt. Efter en två timmar lång gudstjänst som inte alls kändes så lång blev vi bjudna på lunch. Tal och lyckönskningar avlöste varandra, sedan blev det kaffe och kaka och fler tal. Så vi kom liksom inte längre än så. Visst kunde vi avvikit tidigare men det var så trivsamt, varmt och mysigt där i Länghem att ingen i familjen kände för att åka till Åsunden och frysa medan de slog ner dom där pålarna. Ungarna fick nya kompisar och hittade världens lekrum och jag pratade med mina nya kollegor.När vi kom hem läste jag Allt om Trädgård som kom häromdagen, medan ungarna badade. I vår har jag ganska lediga eftermiddagar. Vad skönt. För trädgården. Och barnen. Och mig.

Ja, kvällens Melodifestival-deltävling var då inte mycket att hurra för.
Andreas och Lindarw till final gissar jag, så här i pausen. Men vilka fem går vidare till andra omgången nu då? De två och...Sanna...Uggla...och Sarah hoppas jag.

Jag kan inte åta mig äran av att ha upptäckt gravitationen. Men jag har gjort en annan upptäckt. Nämligen nån sorts magnetisk kraft som sitter i våra golv och som drar till sig allt. Och då menar jag ALLT. Det liksom suger ner leksaker ur sina korgar, böcker ur bokhyllor, gamla strumpor, smulor från köksbordet och en massa annat intressant. Dessa magnetiska prylar bildar en matta över golven i hela vårt hem. Vad det beror på kan jag inte riktigt förklara än, men jag ska forska vidare. Sedan förväntar jag mig Nobelpriset i fysik. Kommer jag dessutom på ett sätt att avmagnetisera alla grejer lär jag rikligt belönas av varenda småbarnsmamma i vår värld. Jag återkommer...

Ja, äntligen och äntligen förresten. Veckorna går ju så fort så ungarna står väl plötsligt på Tingsholms trappa med studentmössor och skumpa. Och jag fattar inget.

Men det är något visst med fredagkvällar ändå - det har jag alltid tyckt. Kallt har det ju blivit igen så det första jag gjort hela veckan när jag kommit hem är att tända i spisen. Mysfaktor alltså! Sedan var det meningen att vi skulle ha riktigt familjetacomys före Bolibompa men Jörgen kom inte från jobbet så barnen fick äta själva.

Och så blev det några kort igen. För att liksom fira inledningen på helgen.

Jag har tre dagar kvar på mitt jobb. TRE DAGAR! Idag var det dags för STARK-dagen. Jag tror det var 1999 som jag var med första gången. I år var det väl troligtvis den sista. Vi hade fått en usel placering i år - förmodligen som straff för att vi i flera års tid haft en kanonplats, som många ville åt. Därför hade vi inte så många monterbesök som vi brukar men det var okej ändå. Dessutom hade vi faktiskt den snyggaste montern - tyckte vi själva i alla fall. Vårt nya utställningsmaterial är bara sååå snyggt.Elin och jag gick på föreläsningen med Lasse Eriksson på eftermiddagen. Om ett gott skratt förlänger livet blir jag väl i alla fall minst 110. Han är bara för rolig, den karln! Jag skrattade så jag hade ont i magen efteråt.

Jag har guidat på Torpa för en person. På engelska! Nån gång ska vara den första. Inte för att jag trodde att språket skulle vara ett problem men hur ofta säger man ord som träsniderier, krigsfånge, pestsmittad, riddarrustning och tronföljare på engelska?
Bakgrunden var förstås att min nyvänna amerikanska vän Sue så oerhört gärna ville se Torpa. Och det fattar man ju, jag menar ett hus från 1470 för en amerikanska! Det var ju typ 22 år före Columbus! Dom har väl ingenting från tiden före 1770-talet.
Egentligen skulle gubbarna följt med men de hade för mycket att göra så Sue kom ensam, skjutsad av Jörgen. Och det var verkligen uppskattat - Sue blev superimpad av varenda rum. Och fick till och med lite spökfeelings, hon sa att det vibrerade under hennes fötter. Jag märkte inget men jag är ju å andra sidan så osynsk att ett spöke skulle kunna rassla med sina kedjor mitt framför ögonen på mig utan att jag skulle se det. (eller vad det nu är dom gör)

Väl hemma på kvällen med sovande ungar blev det äntligen lite scrappande - känns som evigheter sen sist. Abstinensen var rätt svår så det blev några LO:s.

Så kom de då, våra amerikanska middagsgäster. Urtrevliga (fast det är väl sällan man råkar på en otrevlig amerikan i sådana här sammanhang). De fick en svensk middag med matjesmousse på kavring, öl och snaps till förrätt. Pappa hade anlitats som varmrättskock och stod i tjusigt kockförkläde och lagade maten i köket. De fick en helt ljuvlig fiskrätt med rödtunga toppad med räkor och lätt halstrad lax samt hummersås. Och till efterrätt hade jag gjort en hjortronglasspaj. Ungarna blev lite chockade när gästerna kom och de verkligen insåg att deras få engelska fraser inte räckte så långt. Men snart bestämde de sig för att sätta sig över denna lilla petitess och visade glatt sina rum och leksaker. Erik hade följande konversation med en av gästerna:- Titta! Min lastbil!- Oh, yeah, you have a truck!- Nä, det är en lastbil.- Yeah, what a nice truck!- Nää, det är en LASTBIL sa jag- Yeah, I like trucks too.Jag var mest glad för att få prata engelska för första gången på typ fem år! Hur mycket engelska använder man när man är antingen i Stadshuset eller hemma med två små barn? För övrigt blev jag rätt imponerad över Sues och Jims takt när det gällde att få barn. Tala om tätt mellan ungarna - de hade fått tre stycken på nio månader!!!

Vi frostade av frysen idag. Och hittade följande:8 kg kycklingfilé5,6 kg blandfärs3 kg fisk1,2 kg kasslertre falukorvsringarett 30-tal köttbullar2,5 kg rådjursköttsex rågkakorfyra baguetter1 påse frallor4 påsar bondbönor2 kg grönsaksblandning1 påse wokgrönsaker1,5 kg räkoroch lite annat smått och gott. Vi borde inte behöva handla på ett halvår. Särskilt inte som skafferiet är så fullt av ris och pasta och allt möjligt annat så vi inte kan stänga dörren längre. Så nu har vi satt en limit på 500 spänn i veckan. Det ska räcka till allt i livsmedelsväg! För vi ska bara köpa mejerivaror, pålägg, frukt, grönsaker, hygien- och rengöringsartiklar och blöjor! Fram till semestern åtminstone.Det är pinsamt med all denna mat. De pengar vi får över med vår nya spardrive borde vi faktiskt skänka till alla dem som inte har nån mat alls. Ska leta ett lämpligt insamlingsalternativ...