Idag var jag i Borås i jobb-ärende. Skulle hämta mina tidningar på tryckeriet. Som ligger på Knalleland. Och minsann om jag inte råkade ramla in på Magnolia. Och göra av med 355 spänn på lite kort och några papper. Jag säger då det. Måste vara världens bästa affärsidé.

I måndags kväll när jag var i stugan med barnen ringde Jörgen: IKEA-katalogen hade anlänt, hett efterlängtad. Jörgen lade den på min huvudkudde. Och idag kom jag hem (åkte direkt till jobbet i morse och lämnade barnen kvar i stugan med mormor och morfar). Efter jobbet skyndade jag mig hem (nåja, stannade på vägen för 1,5 timmes massage, staaaaackaaaars mig) för att titta i katalogen. Men oj, vad besviken jag blev. De har ju nästan inga barnsängar alls längre. Vi som ska köpa en till Erik. De som fanns var hur aptråkiga som helst. Hoppas verkligen att det finns fler i verkligheten än i katalogen och på hemsidan (men är det inte meningen att hela sortimentet ska synas på hemsidan oavsett det går att beställa via nätet eller inte???) Hela katalogen var förresten trist och "billig". Dom skulle väl inte dö av att tillverka EN ENDA stackars ekmöbel, även om den kostade 500 spänn mer än alla fanér- och foliemöbler. Eller?

Hur som helst, Erik behöver nya möbler så vi måste till IKEA inom några veckor. Med släpkärra (eftersom möblerna inte lär gå in i bilen). Och med barn (eftersom mormor och morfar är i stugan). Sedan lär vi väl behöva en följebil innehållande en terapeut (eftersom vi alltid är färdiga för skilsmässa efter ett par timmar på IKEA), en barnvakt (eftersom det alltid är fullt i SMÅLAND eller vad nu barninlämningsstället heter), ett smakråd/inredare (eftersom jag aldrig kan bestämma oss) samt Ingvar Kamprad själv (eftersom Jörgen alltid är så arg efter att ha letat en timme bland lagerhyllorna och det ALLTID saknas något att han kräver att få veta om Ingvar själv verkligen tänkte att man medvetet ska låta vissa varor saknas så att man säkert måste åka tillbaka och köpa 18 vaser och 40 kuddar och 9 tavlor och 13 ljuslyktor till. Förutom pallen man egentligen skulle ha.)

Diskussion vid middagsbordet:

Erik: Jag vill ha glass till efterrätt.

Klara: Jag med.

Morfar: Jag också!

Erik: Du får ingen glass, morfar.

Morfar: Får jag inte? Varför det då?

Erik: Det får bara barn.

Mamma: Jaså, vem har bestämt det?

Klara: Det har Gud. Och kungen.