Jag har varit trött som ett as sen klockan två i eftermiddags men avhöll mig från att sova middag för att jag skulle kunna somna ikväll. Halv tio var jag färdig att gå och lägga mig men skulle först hänga upp tvätten och lägga i ordning noterna tills i morgon (blev inringd som sångsolist lite hastigt och lustigt) och där, nånstans mellan tvättstugan och pianot, piggnade jag plötsligt till. Nu är jag helt klarvaken. Och jag har inte ens druckit kaffe. Suck...

Ja må den leva många hundrade år...till. Idag var det stadsfest. Vår stad fyller 700 och jag vill lova att folk hade gått man ur huse för att gratulera och vara med på tårtkalaset. Det slogs också ett världsrekord - våra duktiga bagare hade bakat en 700 meter lång tårta för att fira stan. Tar mig friheten att lägga ut en bild här på vår konditor Günther som tillsammans med personal och sponsorer SKÄNKTE tårtan till jubileet. Allt överskott (bitarna kostade tio kronor styck) gick oavkortat till Victorias Minnesfond. All heder!

Och när världsrekordet var klart och alla tårtlängder sammanfogats till en enda lång tårta släpptes 700 ballonger mot skyn - i stadens blå och guldgula färger. Ut över Åsunden svävade ballongerna medan folk applåderade och tjoade. Riktigt festligt. Och jubileumsgeneralen sköt salut och sen var tårtkalaset i gång. Det är minsann inte ofta det är sån feststämning i vår lilla stad.

Lördag morgon. Mamma torkar av Klara i ansiktet. Hon har en vagel på ögonlocket.

Klara: Akta mitt öga bara. Jag har ett mögel i ögat.

Lördag eftermiddag. Barnen leker sjukhus. Erik är patient och stänger in sig på sitt rum som är "hemma". Sjukhuset är i Klaras rum. Klara ropar till Erik:
- Nu är det nästa dag. Då får du komma tillbaka hit. Nu är du jättedålig. Nu har du fått vatten i koppar...nä....vattenkoppar....nä...vattenkopp....
nä, jag har glömt vad det heter men du har i alla fall fått det.