Det körde ihop sig för Andreas och Susanne idag så faster fick rycka in och hämta barnen. Väl hemma ville ungarna baka så vi körde vår klassiker: chokladkaka. Det var lite rörigt att baka med fyra barn men en kaka blev det i alla fall. Några bilder också.

Typiskt att det landet är så oroligt att man inte får skicka paket dit, än mindre hälsa på. Men pojkstackarn kan ju inte hjälpa var han bor. Och då behöver han oss kanske desto mer. En fördel är ju i alla fall att så fort han lär sig skriva själv kan han skriva direkt till oss på engelska, så slipper vi gå igenom översättningen. Om han inte har något konstigt stamspråk förstås, men Nobuhle skrev alltid på engelska och henne fick vi när hon var 11.

...i Zimbabwe. Han heter Vusumuzi och är 5,5 år.

Beskedet damp ner som en blixt från en klar himmel när jag öppnade brevet från Plan idag. Vi har ett fadderbarn på Haiti och har haft ett i Zimbabwe men eftersom hon fyllde 18 i maj så upphörde fadderskapet. Egentligen hade vi pratat om att inte ta något nytt barn efter Nobuhle, vi har ju ändå Angelie på Haiti och dessutom två svenska fadderbarn (dopbarn alltså) som vi fondsparar till. Men idag kom det ett brev från pojken i Zimbabwe. Ja, att han var pojke förstod jag ju inte, inte heller vilket land han bodde i eller hur gammal han var. Men i brevet som han fått hjälp att skriva stod bland annat "Thank you for wanting to be my sponsor. May God bless you". Och då är det ju liksom för sent att säga upp honom...

Jag ringde upp Plan för att fråga om vi inte får nån mer information. Men tydligen hade de skickat en massa uppgifter och foton på honom men tydligen har det kommit bort någonstans för vi har då inte sett nån bild. Jag fick i alla fall veta att även han bor i Zimbabwe och att han är född i december 01 - det vill säga exakt ett år äldre än Klara. Nu när de är så jämngamla känns det ju ännu viktigare att få mer information så Plan-killen lovade försöka ordna nya foton. Det är ju kul att visa barnen.

Kul att vi fick ett såpass litet barn som en femåring. Känns nästan som jag har blivit mamma, hihi.

Fick en laddning papperskort idag som jag beställt. Massa fina semesterbilder. Det kliade i fingrarna. Jag har inte gjort en LO på jag vet inte hur länge. Så full av inspiration (trodde jag) slog jag mig ner i mitt scrap room. Men jag har glömt hur man gör! Jag satt och stirrade på alla mängder med papper och dekorationer och hur jag än vände och vred på allt blev det bara jättefult och såg inte klokt ut.

Anneli och Elin - jag lär behöva intensivvård på tisdagkväll.

Nu har jag tränat. Step blev det idag. Första passet efter sommaren. Jobbigt och svettigt. Ett tag undrade jag ärligt talat om inte vågen hade rätt om de där 103 kilona, så klumpig och tung som jag kände mig. Men jag tog mig igenom och åkte hem till dusch och scrub. Såååå skönt.

Det blev lite städning och lite bakning. Nämligen superläckra vaniljmuffins med vit chokladtopping. Receptet har jag helt fräckt snott på http://dromhem.blogg.se/recept.html

103,8 kg vägde jag enligt vågen i morse. Lite VÄL många sommarkilon eller?

Så jag klev av och provade igen. Då vägde jag plötsligt 58,4. Much better. Jag brydde mig inte om att väga mig mer efter det. Ville gärna ha det som sista minne liksom...

Är nog dags att byta batteri i den där vågen tror jag.

Då var halva dagen gången och jag sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem. Städning är ett ord som dyker upp i huvudet ideligen. Fast jag skulle hellre göra något med barnen. Kanske kan jag muta dem med en liten aktivitet om de hjälper till att städa.

Och så är jag jättesugen på att baka muffins. Har flera smarriga recept som jag hittat på nätet. Men man kanske inte kan ställa sig och baka muffins när solen äntligen skiner...