Klara har varit kinkig och "besvärlig" i ett par veckor. Inget har passat damen. Vi trodde väl inte att detta kunde botas med antibiotika men det var faktiskt så. Ett tydligt tecken på att hon är på väg att tillfriskna är hennes humör. Nu känner vi igen vår glada goa tjej. Hon har varit som en solstråle sen vi var på sjukhuset idag, för den tredje infusionen. Aptiten har också återvänt. Och hon är hur pigg som helst. Hon var uppe till åttatiden och gick då och lade sig och lyssnade på Lotta på Bråkmakaregatan. En timme senare ropade hon att skivan var slut - men såg fortfarande lika pigg ut. Tio över nio ropade hon "Jag är hungrig" och det var ju inte så konstigt - hon hade ätit kvällsmat halv sex. Vi gick emot våra principer och lät henne faktiskt komma upp. Ungen smällde i sig fem (!) skivor grovt formbröd med leverpastej. Sen gick hon och lade sig och somnade.

Kombinationen treårstrots och för-lite-uppmärksamhet-på-grund-av-sjuk-storasyster är inte lyckad. Detta har buspojken hunnit med de senaste dagarna:

- Levt rövare på dagis, fått vansinnesutbrott och skällt ut samtliga fröknar för att de tog ner en lampa som Erik ansåg borde fått sitta kvar.

- Låst in sig på dagistoaletten

- Packat ner Klaras påse med droppmedicin i en kasse i tvättstugan så mamma aldrig höll på att hitta den

- Grävt ner en av våra bärbara telefoner i en blomkruka på uteplatsen där den fått utstå både vattning och ösregn. Som vi letade... Den ligger nu isärmonterad på tork.

- Tagit en sten ur makadam-högen utanför huset och repat ena sidan på bilen. "Jag målade lite. Det blev fint" löd konstnärens kommentar.

Kanske dags att se över drulleförsäkringen...

Klara har kommit på att det här med att ha en venkateter i armen ger viss status. Folk blir lite impade och ställer massa frågor. Man får uppmärksamhet. Därför visas härmed katetern, klädd i "strumpa", upp för hela världen.

Jag gjorde ett ryck när vi kom hem från sjukhuset idag. Barnen plockade upp på sina rum och gjorde jättefint och jag tog resten av övervåningen, vek en massa tvätt och gick lös med dammsugaren. Det blev så tjusigt att jag blev inspirerad att plocka lite rosor i trädgården och göra en snabbt och enkelt arrangemang. Otroligt att så lite kan göra så mycket.

Det har sina fördelar att vara sjuk. Klara har tjatat i flera månader om en baddocka med diverse badtillbehör som vi sa att hon väl får önska sig när hon fyller år. Hon har varit inne flera gånger i leksaksaffären och tittat på dockan som skulle få namnet Sanna om hon fick komma hem till oss nån gång. Idag skedde det. Sanna Theander bor numera hos oss. Efter ännu ett sjukhusbesök med utbyte av venkatetern, jobbiga långa nålar, sveda och smärta föll mamma till föga och köpte dockan till sin duktiga, modiga tuffingtjej. Kort därpå kom mormor och morfar med en doktorsväska i sjukpresent. Och i morse följde Klara med mamma till tryckeriet (och fick se när tidningar trycktes, det var spännande) och snälla Fredrik som mamma skulle ha möte med grävde i sina lådor och hittade rosa penna, pennvässare, skrivbok, suddi och pennfodral med Betty Boop som Klara fick. Och så fick hon reflexband och lite andra reklamgrejer. (Till tryckeriet: jag skickar faktura för reklamen på bilden, haha).