Nu är vi trötta. Solen har stekt oss hela dagen. Ungarna fick på sig uv-dräkterna till slut och med cykel och hjälm såg de ut som rena cykelloppsdeltagarna.

Kvällen avslutades förstås ute med grillad fläskfilé och hemlagad potatissallad med turkisk yoghurt och sweet chilisås. Mums!

Jag älskar alla dessa blommor som just nu pryder vår trädgård - och riktar ett tack till Agneta som höll liv i prakten när vi var bortresta. Jag skulle vilja ha ännu mer blommor men man måste ju hinna med att vattna och plocka bort visset också.

Äntligen kom jag iväg till gymet. Men klantiga jag hade läst fel på sms:et och hamnade på spinning istället för step. För första gången i mitt liv. Det var det absolut tråkigaste jag har varit med om. Det enda jag fick var svindel och svinont i rumpan. Sitta och trampa på en stenhård cykelsadel för brinnande livet i 30 minuter var väl inte riktigt min kopp te. Tacka vet jag step - där har man åtminstone rörelser att koncentrera sig på som är lite mer avancerade än att bara trampa. Det mest avancerade man fick göra här var att ställa sig upp och idiottrampa. Det var då jag fick svindel för jag hade placerat mig uppe på "hyllan" och när jag lutade mig över sadeln fick jag för mig att hela ekipaget skulle drösa ner. Snorig var jag också så två gånger var jag tvungen att klättra ner för vidundret för att snyta mig. Jag tittade på klockan ungefär två gånger i minuter och trodde aldrig eländet skulle ta slut. Och 45 minuter step som går så fort...

Men det hade det goda med sig att jag nu längtar desto mer efter nästa steppass. Inget ont som inte har något gott med sig.

Och klockan 20 är det dags för nästa intelligenta begivenhet. 22 herrar från två olika länder ska då, iklädda pösiga trikåer och förlossningsstrumpor, springa och jaga samma boll. Två av dessa kommer dessutom större delen av tiden att stå i varsin bur och titta på. Därtill kommer ett antal miljoner herrar (och några damer) varav säkert minst två miljoner från vårt eget avlånga land, att följa detta, drickandes öl och vetandes bäst hur man bör bete sig på den där välklippta gräsmattan med käcka vitmålade ränder här och där. I två gånger 45 minuter. Och det finns de som kallar detta kultur.

- Idag fyller Sverige år, sa jag käckt i morse.

- Får vi inga paket då? undrade Klara.

- Nä, varför ska ni få paket när det är Sverige som fyller år? sa jag.

- Men när Jesus fyller år, då får ju ALLA paket, sa Klara.

Eh. Ja. Det har hon ju rätt i.

Nu har jag i alla fall fått lite ordning i min balkonghörna där jag ska tillbringa ljumma sommarkvällar framöver - med eller utan jordgubbar. En stund under dagen fick jag sällskap av en trött liten tjej - som tog kaffebryggaren med sig.